Jag är här nu, jag tar mig igenom dagarna så bra jag kan, och jag står upp trotts mina tunga dagar. Jag är mamma igen till min tredje flicka. Ett mirakel♡ så efterlängtad o älskad från första stund. Hon och alicia är min lycka i allt mörker o dom får mig att fortsätta kämpa. Hon heter Linnéa och har alla likheter ifrån sin ängla syster minella ♡ kopior är dom! Och jag blev inte rädd det gjorde mig glad att se att minella speglar sig , att hennes gener går med till hennes systrar. Vi saknar dig men du vet att du är med oss varje dag, varje sekund♡ det kommer aldrig sluta göra ont. Jag har dagar då jag går undan en stund gråter i panik för att ta mig några djupa andetag torka tårarna och gå ut för att sen vara mamma igen, jag måste vara stark!
Jag står upp med mina trasiga vingar och tar mig sakta framåt. Jag kämpar för att mina barn här hemma ska ha det bra, ibland är jag trött . Trött på att ständigt kämpa och aldrig kunna vara lycklig först nästa smäll kommer igen. Jag är trött på att stressa o varje månad vrida och vända på varenda krona för att det ska gå runt. För så ser det ut. Jag har koll jag betalar räkningar hyra o skulder. För att sen se vad man kan unna barnen o köpa hem o fylla skåpen med. Men jag vill inte ha det så och jag kommer skapa en förändring jag ska ha jobb, så fort mamma ledigheten är Slut. Jag ska kämpa för att aldrig behöva oroa mig för att den jävla mjölken är Slut i kylen"
min vardag = stress. Och jag önskar att jag kan sätta mig ner andas o veta att allt kommer att ordna sig.
Men vet ni ? Jag är glad jag gnäller inte över att jag har ett bittert "liv" jag lägger upp mål för att göra saker bättre. Och jag kommer ta mig dit.
Det har snart gått två år sen vår dotter dog plötsligt. Och folk kanske tänker att jaja men hon har en ny så hon har väl gått vidare. Men där har ni fel. Jag bråkar ständigt med hjärn spöken som vill dra ner mig o tappa orken igen, jag snubblar dagligen o ibland är jag nära att ramla. Men jag vägrar!! Jag måste ta mig igenom det. Gå undan och gråta ut sakna o hata att min dotter försvann. För att sen torka tårarna och vara en glad mamma för mina levande barn igen, det är inte lätt och jag söker inte tröst jag behöver inte tröst. Jag bara undrar när det är min tur att få springa igen? När får jag kunna glädjas åt saker utan att vara rädd för att något ska falla igen. Mina barn ni fattar nog inte vilken styrka dom ger mig. Dom ger mig liv! Och jag ska ge dom allt tillbaka! Vi ska fixa det här jag ska fixa det här, jobb körkort en bra ekonomi .mm. Jag är trött på bidrag o sånt skit. Jag hatar det . Jag vill kunna stå stadigt och visa mina barn vad jag är, jag älskar er alicia minella & Linnéa♡
det är min tur snart....