Helt slut,, städar som vanligt här hemma. Då jag fortfarande lider av min städ mani, allt ska vara kliniskt rent här hemma enligt mig, inte en fläck ska finnas på diskbänken eller nått. Usch de börjar bli jobbigt, så fort det blir disk eller så, så vänder mitt humör på två sekunder, ja blir jätte irriterad o bara går runt o muttrar om att ja inte ska bo i en svin stia. För lite disk? Ni ser ju.. Ja måste ju ha brist på något att göra eller nått. Men så är det! Just nu sitter ja o ammar Minella och Alex o Alicia är iväg hos Adde o Johanna o hälsar på, :) sen sist jag skrev har de hänt lite gällande Alicia, o ja känner mig ledßen inombords, visst att hon bitit ibland o vart lite dum, men nu har hon kommit i riktig trotts. Jag blir så ledsen när jag ser det. Hon är glad o snäll mot sin syster o så, men hon slåss hur mycket som helst, om jag busar med henne, tex kittlar henne så slutar de med att hon börjar sparka o slå mig fast hon skrattar, hon tycker det är kul. O det slutar alltid med att vi börjar bråka, som idag från ingenstans så tar hon en telefon o smäller mig i huvudet med helt utan anledning, o jag sa Aja Alicia varför gör du så mot mamma!. ? Vi kan väl leka snällt. ? Båt (förlåt) säger hon då o pussar mig. Det tar två sekunder o ja tittar på henne då står hon o slår sig själv i huvudet, ville nästan gråta, varför gör hon så? Uppmärksamhet får hon o allt. Men ändå slåss hon, kanske är en period alla barn hamnar i? För ja menar hon är ju busig o glad o pussas o så men slåss ingår i allt detta. Nu känner man sig som att man puttat bort henne, fast ja inte har det. Bebis tar ju självklart mkt tid nu när jag ammar, men Alicia är inte bortglömd för det:/ men tänk om hon känner så? Mammas lilla trollunge.. <3 jag lovar om det är något jag gör fel som gör att du måste slåss osv, så lovar ja att ändra på det, <3