Herregud, ja blir lite ledsen :/ massa som kommenterat här på min blogg o ställt frågor osv, och det ser jag nu.. 2012 o detta var våren 2011 :( känner mig ju skit dum. Då det bara var vänliga kommentarer. Så alla som inte fått svar jag ber om ursäkt ja har inte fattat först nu att man kan få kommentarer på det man skriver haha. men men tänkte skriva lite om mitt liv som två barns mamma. Den 22 november 2012 kom våran andra lilla tjej<3 lilla Minella, hon e världens finaste. Jag trodde att det skulle bli kaos med Alicia o Minella då Alicia är i trotts åldern just nu, men jag hade fel. Det funkar hur bra som helst, hon e jätte snäll mot sin lilla syster och hjälper gärna till att tvätta byta blöja osv, som här för ett par dagar sen så är ja i köket o så kommer Alicia springandes o hämtar en blöja i vardagsrummet, o sen springer hon in till våran säng där Minella ligger, så ja går efter för o se va hon gör, då ligger Minella där helt naken, för Alicia har tagit av henne blöjan hon hade på sig gått o kastat den o ska sätta på en ny, jag blev helt varm i hjärtat. Hon har nog fått den bästa store systern man kan ha.<3 iaf livet med två barn funkar kanon, o visst tro mig alla dagar är det inte lätt. Då bebis skriker o Alicia jävlas med mig, ibland kan man vilja slå sitt huvud i väggen några gånger. Men det går fort över:p jag ångrar faktiskt inte en sekund att ja valde att skaffa två barn som 20åring. Jag trivs med detta liv rätt bra, det är skönt att ha rutiner och se hur mina barn utvecklas. Det är helt sjukt hur mycket man egentligen kan älska någon så som jag älskar dom. Dom har förändrat  hela mitt liv, till något bättre och jag ser fram emot det mesta just nu, jag kommer verkligen skaffa mig en utbildning o ett jobb. Så jag kan försörja mina barn och mig själv utan någon annans hjälp. Mitt mål är att lyckas i livet o att visa mina barn hur ett liv ser ut/vara en bra förebild. Jag kan säga som så här mina föräldrar har "lärt" Mig hur man INTE ska vara, och det kan ja "tacka" för. Jag kommer aldrig svika mina barn helt enkelt, och dom kommer få veta att livet är hårt, men på rätt sätt, man måste kämpa för att komma någonvart. Iaf jag, och jag kommer verkligen inte ge upp nu. Jag ska bli något! Och jag behöver ingen som tror på mig så länge jag tror på mig själv, o det gör jag. För jag gör detta för mig o mina barn.<3